Ur : jag saknar dig, jag skanar dig!

"Faan! flämtar Cilla bakom Tina. Det är ju så helvetes kul i plugget, och så springer man för att komma dit! Han kör inte ifrån oss! Ropar Tina över axeln just när de springer upp på Dödens Väg. Inte om han ser oss, nä! Ropar Cilla tillbaka. Tina skenar över vägen. Ett par steg på andra sidan, sedan smäller det till bakom henne - beskriv det ljudet, den som kan och vill! - däck skriker mot asfalten och ett fladder som från en skrämd flock fåglar bryter ut. Tina vänder sig om, vänder sig genast om, vänder sig om i det ögonblicket hon hör smällen, skriket, fladdret, men herregud, hur har Cilla kunnat hinna hamna ända där borta? Hon kan inte ligga där! Var är benen? Snöar det? Nej, det är papper som dalar, Cillas temaarbete som hon har fått klart över helgen, faller obegripligt från den klarblå himlen, och här stinker av bränt gummi, Cilla, för faan, har du gått av på mitten!"

Asså det är den sorgligaste bok jag läst, igår grät jag jätte mkt! ska gå och läsa nu( mahah töntvarning? )
kraam// Tilda